A Swedish Smorgasbord-Christmas Show at Curated by Ebba de Faire
C/o Sotheby´s Sturegatan 24 Stockholm 10-19 Dec.
Invigning den 1:a Oktober kl 15
Ravinen konsthall, konstmuseum & kulturhus
1 oktober 2021 – 23 december 2021
Carl Fredrik Hill, MM 21053, Utan titel, 1883-1911, Papper, svartkrita, 21,2 × 34,1 cm
“Jag bor i en annan värld, men du bor ju i samma.” DRÖMMARE SÖDER OM HALLANDSÅSEN
DELTAGANDE KONSTNÄRER
Daniel Fleur, Carl Fredrik Hill, Olav Christopher Jenssen, Gabriel Karlsson, Bruno Knutman, Marcus Matt, Max Ockborn, Nicklas Randau, Viktor Rosdahl, Emelie Sandström, Danilo Stankovic, Thale Vangen, Elisabeth Östin
Gunnar Ekelöfs ord visar utställningens syfte att presentera några centrala konstnärskap verksamma i vår närhet, ”söder om Hallandsåsen”.
Drömmen har varit intimt förknippad med bildmakande så länge vi känner till avbildningar gjorda av människor. I denna utställning blir en kronologisk utgångspunkt drömmaren Carl Fredrik Hills teckningar. De förblir närvarande för den som en gång har sett dem och inte minst för den generation konstnärer som visar sina arbeten i denna utställning.
Samtliga deltagande konstnärer har en intensiv och skapande relation till den inre värld som skapar drömmar. Det innebär inte att de alltid förblir där. Men de har tillgång till den, de rör sig över gränsen, återkommer, försvinner, kommer tillbaka. Denna inre värld är för dem en omistlig del av den skapande impulsen.
Gertrud Sandqvist
Curator
Contributed with a text to the opening of an exhibition and a book about Vera Frisén at Sturegatan 24
c/o Sothebys
curated by
Ebba de Faire and Joakim Ödlund.
Open 17-29 November 2020
Read it here (swedish only):
Viktor Rosdahl
Konstnär
Under myrar och ovanför åsar
Det hör till i sådana här texter att samlikna konstnären som det skrivs om med annan konst, exempelvis generationskamrater, eller konstnärer med liknande motiv. Jag skulle kunna tänka på Helmer Osslunds glödande mark, fast här är det kalixhimlen och dess spegling i sjön som är i brand, på Eve Erikssons känsliga maskulina porträtt, Gunnar Widforss ökenseglatser, eller för all del tidiga Karin Mamma Anderssons gestalter ur daggvåta myrar. Det ogenomträngliga som stannar kvar i oss och har överlevt. Det som retar eller talar till något inom oss som vi upplevt men inte kan sätta fingret på.
Vera Friséns landskap är mättade och stilla. Ödsliga kanske.
Varför har hon målat dem?
Frågan känns i det närmaste plump.
Jag läser det som att hon varit drabbad av naturens skönhet och skiftningar. Det är små format. Ofta har hon krupit på alla fyra. Jag föreställer mig känslan av vått gräs, ibland torrt som sticker mot låren genom byxorna. På magen låg Vera Frisén och blickade ut och målade. Motiven i målningarna är ofta återkommande, men ur olika ljus och från en liten annan synvinkel.
Det är så anspråkslöst att jag direkt tappar garden.
Målningarna har överlevt och kan visas på detta sätt för att de länge varit samlade inom släkten.
Att få se dem samlade i en soloutställning lämnar en stillsam vacker efterklang av vad som kanske kan vara något ogripbart.
I Vera Friséns bortvändhet, finner jag stor harmoni och förståelse, något som kan liknas vid den sinnesro som skänks oss av naturen. Så litet och stort på samma gång. Våra möten, all kommunikation, allt vi tar oss för, så fjuttigt jämfört med allt det oändligt stora som vi upplever inuti oss, själva och liggandes på mage spanandes ut över en sjö och en ås.
Färgen i landskapen är ofta applicerad i mättade lager. Det antyder något. Som att hon var mer slösande. Mer fri. Mer i nuet. Mer obrydd kanske, eller var hon högst medveten om det och ville göra motstånd? Mot ett annat tidstypiskt, torrt och sparsamt reducerat måleri? Vått i vått tecknar sig tallarnas trädkronor mot en mjuk norrlandsguldig himmel. De känns överraskande fräscha och mer likt hur många av oss målar idag. Eller bara svåra att tidsbestämma.
Det generösa i det måleriska är också på ett annat plan, att hon litar på oss och sig själv som målare. På att hennes upplevelse finns gestaltad där att se och ta del av. Utan tillägg. Utan uppdiktande. Varför ville hon ej dela med sig av detta? Kanske var det bättre såhär. Kanske är det hon som visar oss vägen. Ett rikt liv, ett givande liv, ett liv fyllt av upplevelser och studier, men som man bara helt Thåströmskt inte delar med sig av. Ett tillbakadraget liv, fast fyllt med pukor och trumpeter, mellan ögat, hjärnan och penseln.
I ackompanjemang med landskapsmålningarna över fjäll och myrar finns en serie gåtfulla porträtt av hennes vän Evas syster Ann-Marie Rundlöf. Ögonen blickar mot mig intensivt. Kulören är mer dämpad och återhållsam. I kontrast mot vad som framträder som en vital och egensinnig person.
Det verkar finnas något ömt och milt över dessa målningar, samtidigt något annat; en blandning av kärleksfull, kamratlig intimitet och förtroende, för vill hon ens bli avmålad?
Vilket slags rum öppnar upp sig framför oss?
Jag hör avlägset kaffekoppsskrammel och dämpat skratt. Något genant och uppriktigt. Som möter konstnärens kyliga och avskalande seende. Som från en annan värld har hon kommit hit och återkommande besökt denna person, sett något där och som en hemlighet som bara hon kan förstå, låter hon oss glimta in i något av vad hon ser genom sina ögon. Men vad döljer sig i fascinationen inför subjektet? Genom åren kan ett sådant utmejslat porträtt stirra på en från väggen. Men de här har inte samma uppfordrande blick som hos en äldre potentat, utan en annan, som påminner oss om våra svagheter, våra drömmar, livliga animerade stunder.
Vårt ibland högljudda skratt ibland vänner och familj, vår älskandes kind i gryningen.
.
Medverkar med konst och intervju i ett reportage av Amina Adelai om miljonprogrammet>>
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/han-gor-konst-av-miljonprogrammet
Kosmisk kastrering, Knäcka Ryssen, Ta tjecken på fall
NTK Gallery
Praha, Česká republika
July 23 to August 25
Togeheter with Sandra Isacsson, Marha Leena Sillanpää, Gunnel Boman, Ulla Wiggen, Kanslibyrån, Malin Nordin, Per Stenborg, Christer Chytraeus, Susanna Hesselberg, Mark Frygell, Leif Elggren, Henrik Ekesiöö, Mikael Goralski, Joakim Forsgren and many more.
Curated by: Henrik Ekesiöö, Mikael Goralski, Joakim Forsgren and Alexander Peroutka
–
Opening a new solo show New Dawn for An Old Sun, the 11th of May in Gothenburg, split opening with Jamila Drott Let it Go
Götabergsgatan 32, Gothenburg, Sweden
OPENING HOURS
TUESDAY – THURSDAY
12:00 – 18:00
FRIDAY – SATURDAY
12:00 – 16:00
SUNDAY
12:00 – 15:00
Show runs through June 2nd.
Ausstellungsraum der IG Metall
Alte Jakobstraße 149, 10969 Berlin, Germany
May 24 to June 21
Togehter with:
PeggyButh, Marianna Christofides, Dominique Hurth,
Gonçalo Sena, Imogen Stidworthy
Curated by Dominique Hurth
–
Review of the show at Ljungbergmuséet by Sara Arvidsson in Jönköpingsposten 18/1 2019
(in swedish)
Review of the show at Ljungberg museum by Arne Johansson, Smålandsposten,181209
(in swedish)
Upcoming shows:
Solo show at Ljungberg muséet Dec-Feb 2018-2019
Group show at Ystad konstmuséum Feb- April 2019
Galleri Thomassen May 2019 solo
Galleri Thomas Wallner 2020 solo
A text about the exhibition at the konsthall and museum in Bollnäs, by Niels Hebert at omkonst.com, to read his writing (in swedish) >>
The Encounter of Bodies
Opening Sept 23rd 12- 16 pm
Exhibition runs through Nov 12th.
The participating artists of the show are: Maiken Bent, Ester Martin Bergsmark, Lea Guldditte Hestelund, Preben Holst, Stine Marie Jacobsen, Åsa Jungnelius, Hanna Sjöstrand, Samaneh Reyhani and Viktor Rosdahl.
Venue:
Ystad Konstmuseum
S:t Knuts Torg
271 80 Ystad
Sweden
Tue- Fri: 12.00-17.00
Sat-Sun: 12.00-16.00
Upcoming:
SECONDHAND DAYLIGHT Kosmisk Kastrering 6 Kummelholmen (group)
Galleri Ping Pong, oktober 2017 solo
Ystad Konstmuseum, september 2017 (group)
Bollnäs konstmuseum, november 2017 solo
Om döden (bok av Ragnar Persson och Daniel Söderberg, Orosdi Back) 2017
New interview in Artlover, order it at >>
Review in Sydsvenskan by Carolina Söderholm (svenska) >>
Interview at konsten.net (svenska) >>
A Collaboration between painters, initiated by Lena Johansson taking place with a group show and two day seminar at Moderna Muséet Malmö
March 11 to 13 >>
Ytterstad
Julia Bondesson, Andreas Eriksson, Goldin & Senneby, Steinar Haga Kristensen, Viktor Rosdahl,
Helena Lund-Ek, Eirik Sæther, Emanuel Röhss, Maria von Hausswolff
Opening: August 27th, 5-8 pm
Exhibition period ends: September, 26th
Gallery opening hours:
Wednesday – Friday 12-5.30 pm, Saturday 12-4 pm
HOTELS at LOYAL Gallery
ZOE BARCZA, MAGNI BORGEHED, BRIAN DEGRAW, SAMARA GOLDEN,
MATT NICHOLS, VIKTOR ROSDAHL, PETER SUTHERLAND
April 25–May 30
Kammakargatan 68 Sthlm
At the Crack of Dawn
Tony Matelli, Gavin Turk, Nicola Samori, Viktor Rosdahl, Ditte Ejlerskov & Asger Dybvad Larsen
April 10 – May 23 2015
Join us for the opening reception Friday April 10 from 17-19
LARMgalleri
Bredgade 73
København
Maria Lind in Artreview
Magnus Bons in konstperspektiv, april edition *
Cosmic Castration part II – A Night On Factory Street.
a one-night-only action in public space.
Taking place during midnight on an abonded industrial ground called “ödetomten”>>
Co-curaters: Joakim Forsgren and Mikael Goralski >>
top left:video screening with (amongst others) Mattias Bäcklin & Nug, Gustav Wiklund.
top right: Petr Davydtchenko during his performance “The Dying Breed”.
Bottom left: Karin Hasselberg during her performance and site specific sculptural reflection.
Bottom right: Klas Eriksson launched a performance that erupted once in a while during the night.
Tensta Museum: Reports from New Sweden.
Opens on Saturday the 26th of October,
Tensta konsthall,
curated by Maria Lind
Last week of group show in Malmö @ Galleri Ping Pong >>
Outskirts
Christian Larsen Gallery
opens on Thursday the 22nd of August through 28th of September, 2013
I wanna hold yor hand, Borås konstmuseum 20/4 - 29/9 Curated by Ola Åstrand 2013 >>
Year, book by komplot, Belgium >>
Det enda som håller,Göteborgs konsthall, 1/3-21/4 2013
>> with Lucas Rahn & Elin Behrens
curated by Mikael Nanfeldt
The Armory Show Nordic Focus,with Christian Larsen Gallery (se) and Dortmund Bodega (no).
and article by Clemens Altgård in issue 7 of Swedish magazine 10tal >>
Gothenburg Biennial 2011,Pandemonium-art in a time of creativity fever. Sep 10 - Nov 13,
Curators: Sarat Maharaj, Gertrud Sandqvist, Dorothee Albrecht och Stina Edblom.
>>
Opening 18th of November: In Darkness,The Embrace of the Streets
18th Nov-20 Dec 2010
Christian Larsen Gallery, 2010 (solo)
>>
False recognition at CAC Vilnius 2010.VI.18 – VIII.15 Curators: Anders Kreuger, Evaldas Stankevičius
Painterly delight at Silkeborg Bad and at Ystad konstmusem. Curated by Ditte Ejlerskov and Eva-Marie Lindahl. 5 june - 30 dec 2010-11
From one thing to the other, Romanian Cultural Institute, Stockholm 09-10 curated by Maria Lind
Maria Bonnier Dahlin Foundation, Bonniers konsthall 2009
Hallucnations from Sundbyberg, Dortmund bodega 2009
A Quiet Night In, Gallery Arnstedt 2009
viktorrosdahl ( @ ) hotmail ( . ) com
Upcoming:
Solo presentation opening at Galleri Arnstedt May 29th 2021
Inauguration show at Ravinen,Norrvikens konsthall
Jag bor i en annan värld, men du bor ju i samma; Drömmare söder om Hallandsåsen
Curated by Gertrud Sandqvist 15/8-15/10
A public commision for Växjö kommun/nya stads och stationshus-Inauguration in 2021
a show at Thomas Henrikssons kunsthalle in Berlin opening 2021
A group show with painters from Malmö at Ljungbergmuséet 2021
Links:
cv 2021
Text av Thomas Millroth november 2020:
Visst är bergsmassiv vilsamma vyer genom sin stillsamma väldighet. Inte konstigt att de spritts i mängder som populära oljetryck under 1900-talet. Statiska, stillastående, oåtkomliga, ungefär som Gud. Men själva motivet kan tvärtom vara något helt annat. Det är som alltid en fråga om blick och blick. Då Viktor Rosdahl målar Mont Blanc-massivet vibrerar duken av ljus. Det smärtar i ögonen på ett sätt som inte riktigt rimmar med det vilsamma, meditativa. Arketypen i genren gjordes på 1840-talet av fransmannen Théodore Rousseau. Då han målade Mont Blanc var det en trakt dit han flytt från den framväxande industrialismens och kapitalismens råhet. Och då vi ser verket i dag gäller det att hålla blicken på det som liknar orörd idyll, för den var sannerligen hotad då. Inte undra på att Rousseau gärna fäste sig vid olika träds personligheter. Det var sista resten av den europeiska urskogen, som han upplevde. Idag är Mont Blanc-bilden något mycket mer än ett överlägset måleri; här upplever vi de sista årtiondena av en uråldrig vildmark på väg att skövlas. Men inte är det väl detta Rosdahl skildrar?
Naturligtvis inte exakt, men våldet lurar under ytan. Eftersom just samma motiv av Rosdahl – ”Landskap med revor” – är omslag till nobelpristagaren Louise Glücks ”Averno” (Rámus, 2017) passar det ovanligt bra att citera ur hennes bok:
Sommar efter sommar har tagit slut
balsam efter våld:
det hjälper mig inte
att hjälpa mig nu;
våldet har förändrat mig.
Gryning. De låga kullarna lyser
ockra och eld, till och med fälten lyser.
Jag vet vad jag ser; som kunde vara
augustisolen, återbördar
allt som togs bort –
Landskapet talar om förlust – en parallell till allt det våld som också är dess bakgrund – eller underjord om ni så vill.
Till saken hör att antikens mytologi hjälper oss att förstå den här dialektiken mellan skönhet och förödelse. Berget Averno – både i Glücks och Rosdahls varianter – är ju nedgången till Hades, underjorden.
Rosdahls sårighet får mig att tänka på Peter Weiss, som med personlig frenesi rev upp Europas historia i skådespel och böcker. Som målare gestaltade han på 1930-talet ett helvetiskt myller av flykt, fascism och krig. Splittren från världen skar in i jaget med samma kraft som hos Rosdahl. Mycket försvinner i kaos, men frågorna är kvar. Weiss skrev i Diagnos: ”Ett enda ögonblick såg jag det dunkla mönstret i dessa spår.”
Som sagt, under ytan rör sig våldets krafter. Och just den artificiella ytan har Rosdahl gärna betonat med blanklack. Eller skruvat åt med svartvita visioner. Men det är viktigt att komma ihåg att detta inte har något med förgängelse att göra: här finns en tydlig radikal linje. Till exempel Weiss trilogi ”Motståndets estetik” där det förflutna är motgift till samtidens blanka ogenomträngliga yta. Han sökte efter outlösta krafter. Ungefär så ser jag Rosdahls vyer.
De låter sig knappast sammanfattas som en stil (realism till exempel). Rosdahl väljer efter tillfälle olika uttryckssätt, ibland i samma målning.
Språnget från kaotisk gatukamp till svindlande natur kan verka abrupt. Men i min fantasi går det att binda samman de båda ytterligheterna. Tänk om det är just de där upptäcktsresandena, bergsklättrarna och naturerörvrarna som också lagt beslag på mer än vandringslederna. Då ser vi ju två sidor av samma kaotiska gatukamp och desperata utbrott. Känslan av hot dröjer kvar. Laddningen i landskapen är stor och motsägelsefull för den som tar sig den nödvändiga tiden att genomströva målningarna. Brinnande bildäck kan verka mer dramatiska än snövidder. Men där bedrar vi oss. En ekonomisk, samhällelig, politisk rörelse skapar otåliga vibrationer i tillvaron. Ungefär som att en vulkans krater förmår mer än att vara ett pittoreskt motiv. Tystnaden är så väldig att den känns som ett snapshot av sekunderna efter slutet. I Rosdahls alltmer varierade berättelser finns betydelser i de minsta detaljerna. Och så måste det ju vara. I ”Porträtt av en vulkan” har han målat marken med korta, torra penselstråk, som skaver i ögonen så det känns som att gå på vassa lavastenar. I ”Vår kultur” dyker ett par turister upp, som han lånat från en målning av Dick Bengtsson. De två överrumplas här av meningslösheter, aggressiv musik, organiska former och auktoritära tankesystem. Litet generade över upplevelsen sänker de blicken och behåller hattarna på. Det verkar säkrast så. En del av svensk konsthistoria från en ovanligt frihetlig och fruktbar period ekar i Rosdahls målningar. Det är inte en tillfällighet.
Det är något så enkelt som visioner och utopier som lockar. Då vi numera vant oss vid dagsrapporter och konsten liksom gärna ska sammanfalla med det vi för tillfället kallar verklighet; fast egentligen är ju uppgiften att ifrågasätta, plocka isär och undersöka just denna verklighet, inte att bespegla den. Det är på det sättet jag upplever det explosiva hos Rosdahl; oron rister också i de mest vidunderliga vyer. Jag ser dem som ett slags förflyttningar av begrepp, syner, utopier och minnen. Han låter dessa skärvor flyta omkring, bilda nya landskap, glida isär och blotta andra skeenden. Våldet finns alltid under precis som dödsriket obönhörligt är förutsättningen för Averno. Jag kommer också att tänka på flera sådana målningar eller konstruktioner av Rosdahl. 2014 gjorde han ”Migration”, som i ett slags spiralartade rörelser uppåt, neråt, utåt spränger varje försök till gränsdragning. Det är splittrat, men bitarna söker sig mot varandra och andra. På så vis skulle jag med viss överdrift kunna kalla de storslagna landskapen för ett slags provisoriska reparationer; så som måleri och konst kan ta sig an världen. Genom att glutta i antikens föreställningar, påminna om den fackliga historiska kampen. För att nämna ett par exempel som ju är något helt annat än att stanna upp vid dagens rapporter.
Formuleringen, tilltalet, är viktiga; titta nu hur han målar. I förgrunden till ”Beyond here lies nothing” ligger ett spontanistiskt färgfält som för att visa att det handlar om sätt att se, sätt att läsa sin blick. Abstraktion och illusion hör ihop. Det är som om han dissade de gångbara dikotomier som förr liksom nu försöker förklara världen. Konsten undersöker, den är ju en struktur som visserligen befinner sig utanför verkligheten men den tränger under ytan för att förstå känslor, tankar, idéer, drömmar. Den finlandssvenske poeten Gösta Ågren har skrivit att ”verkligheten är blodig av innehåll / men den saknar form”. Det är så jag alltid har sett Rosdahls väldiga målade vyer, former som antyder dolda stigar, ingångar till underjorden och våldsamma sociala strukturer.
Jag tycker det är intressant att gissa hur han vänder och vrider på sina bilder. Som sagt var, penseldragen i landskapen saknar all högtidlighet, de rafsar och river precis så långt Rosdahl kan gå utan att förlora motivet ur sikte. Och om jag tänker på kollagen får jag intrycket att motiven, bilderna, formuleringarna rivs upp om och om igen för att sedan provisoriskt fogas samman. Som för att pröva. Illusionen bryts för att abstraktionen med många glipor att fylla i. Mellan bitarna uppstår ett slags kratrar eller tomma vägar som för mig förvandlas till sprickor. Det blir i min fantasi sinnebilder för hur han finner aningar i motiven som inte direkt märks på ytan men känns desto mer.
Så cirklar han kring sina egna verk för att så att säga se igenom dem; inga ytor är opaka, allt är på sitt vis genomsiktligt. Sprickor, håligheter, hemligheter drar genom städer och natur. Ställvis är många motiv utplånade av bländande former.
Det är ur det formlösa, upplösta, trasig, han vill skapa sammanhang. Ett ständigt pågående reparationsarbete.
Thomas Millroth
Text by Cecilia Widenheim autumn 2008
Viktor Rosdahl was born in 1980 and lives and works in Malmö. He studied at the Malmö Art Academy and at the Royal College of Art in Stockholm and graduated in 2007. He has received fellowship grants and awards from the Edstrandska Foundation, the Maria Bonnier Dahlin Foundation and from the Swedish National Arts Council. His paintings and sculptures has been presented in numerous institutional contexts at; Hannover Kunstverein, Lunds konsthall, Moderna Muséet, GIBCA Röda Sten, Bonniers Konsthall, Ystad Art Museum, Tensta konsthall, CAC Vilnius and displayed in solo shows at Johan Berggren Gallery, Galleri Thomassen, Bollnäs museum and konsthall, Christian Larsen, Galleri Arnstedt, Galleri Ping-pong and at the Ljungbergs Art Museum.
Viktor Rosdahl is a painter who has been acknowledged for his dark, often furious, portrayals of industrialism and contemporary society from an underdog perspective.
“Viktor Rosdahl’s paintings seems to thrive in the most unexpected situations – in the hole in a broken table top from Ikea, in a shower curtain or a damp-damaged tarpaulin. Out of soot-blackened, deserted industrial landscapes the old-master-like paintings emerge bearing titles such as Wedding Night at SKF, My years as a soccer wife and Landing/Shelter for Aniara. In the borderland between the personal and the political a much-longed-for landing site is prepared for the wandering spaceship of the dream of the welfare state.”
Cecilia Widenheim, Director of IASPIS (2008)
A short text about thoughts on my artistic practice and research
My point of departure for a work is likely translated into being subtly triggered by an image and not understanding why. May it be from the news, internet, art or general history, popular culture, a book cover, a political pamphlets peculiar graphic design, a certain LP sleeve or from my own photo archive, collected through walks in streets, mountains, attending demonstrations and so on.
Often it’s a process that stretch over a longer period of time. It can be images that I experience as depicting or illustrating a political reality from a perspective that I find captivating and/or can relate to, and if it keeps reflecting this back to me and popping up in my mind, I go further and examine it through painting it and thus studying and reflecting over it for a longer period of time.
The ambiguity facing an image, painted or not, is what drives me onwards. There can be elements of attraction towards the narrative and history imbedded in the image. This can provoke a sense of disgust at the same time. If I somehow feel it is “forbidden” or just shameful or banal for me to just think about painting it, as for example can be the case for me of images of Anne Frank gazing at us through the decades from her writing-desk, a landscape image from the Himalayas, a poster of swarming Orchs from the 90:s (saved from my big brothers room), a political monument of a soviet partisan holding a riffle towards the sky or an old bronze monument of Hjalmar Branting (Chairman of the Swedish Social Democratic party 1907 to 1925),
To draw these images in charcoal or ink on a wall, to paint them in oil on both found, bought or house produced surfaces, to rearrange them in collages or mix them up in contrast with each other to build a new, perhaps emphasized or juxta positioned narrative, where the faschination of the underlying experienced ambiguity of the image hopefully is reshaped. The material exploration is expanding as some motifs and threads of story reappear.
Viktor Rosdahl Malmö 2020
Solo shows at Christian Larsen Gallery:
1, 2, 3, 4
Solo and duo shows at Johan Berggren Gallery: >>, >>, >>
Photo: Ari Luostarinen
Photo: Ari Luostarinen
Photo: Ari Luostarinen
Photo: Ari Luostarinen
Photo: Ari Luostarinen
